elinsfina

Jag har den senaste tiden inte orkat gjort nånting och helst av allt skulle jag bara ha velat skitit i allt, framförallt skolan. Det har varit så mycket. Panik över att inte hitta någon praktikplats, panik över att ligga efter med 2 uppgifter, panik över att inte fatta något ur den tråkiga och svårlästa boken men framförallt panik över att inte ha någon vilja till att göra något åt det.
Sen har jag sovit så otroligt dåligt dom senaste nätterna. Jag har ingen ro. Jag ligger och tänker på saker och grubblar tills jag tillslut blir så trött på mig själv att jag kliver upp och istället somnar framför tvn.

Men för att lugna ner mig själv så tänker jag alltid att det är faktiskt inte synd om mig ändå. Jag har själv satt mig i sitsen och det finns så många andra där ute som har det så mycket värre än vad jag har det. Jag tycker att skolan är pissjobbig medans vissa inte ens har möjligheten att gå till skolan, som inte kan läsa den där jävulskt tråkiga boken för att dom aldrig har haft möjlighet att lära sig. YES, nu känns mina problem pyttesmå.. och det känns skönt, för dom är små och det finns viktigare saker i livet än att ligga och grubbla på nätterna hur jag ska klara av att läsa den där skitboken.. för det löser sig alltid! om inte annat så får jag sitta och slå upp varje ord.